I Västerbotten finns det gott om samhällen uppkomna kring en särskild verksamhet. Det kan handla om ett bruk, en station eller en industri. Brukssamhällena byggdes upp med patriarkala tankar som manifesteras i en tydlig uppdelning efter betydelse och rang där herrgården eller disponentbostaden placerats i det förnämsta läget. När stambanan drogs genom Västerbotten i början av 1890-talet uppstod en mängd små stationssamhällen efter banan. Stationsmiljöerna utgjordes bl a av stationshus, järnvägshotell, personalbostäder, verkstäder m m, ofta uppförda i en medveten panelarkitektur med nationalromantiska drag. Denna arkitektur sätter sin prägel på omgivningen. Med 1900-talets industrialisering kom en samhällsplanering inriktad på att separera funktioner till utförande. Vissa områden reserverades för industri, vissa för handel och andra för bostadsändamål.

Till skillnad från staden är dessa typer av samhällen ofta tillkomna rätt sent i vår tideräkning. Städerna i Västerbotten är ofta lokaliserade till gamla sockencentra dit handeln sedan tidigare var koncentrerad. I staden finns ofta en huvudgata som getts högre status en andra gator och dit de större handelshusen förlades.