Med 1900-talets industrialisering har en annan, mera detaljstyrd samhällsplanering kommit till utförande. En planering inriktad på att separera olika funktioner. Vissa områden har reserverats för industri, vissa för handel och andra för bostadsändamål.

I stor utsträckning har bostäderna utgjorts av egnahem, d v s friliggande enfamiljshus i bostadsområden med trädgårdar och staket. Vi kan se denna typ av områden i många av våra samhällen, t ex i Skelleftehamn eller Kvarnåsen. Husen är enkla och okomplicerade, men byggda vart och ett efter sin tids arkitektoniska ideal, och placerade i prydliga rader. Uthusen är små och enkla, men byggda med samma material och idé som bostaden. Byggandet av flerbostadshus tog fart på 40-talet. De kooperativa bostadsbolagen spelade en viktig roll för att höja bostadsstandarden, och satte sin prägel på många områden med sina sakliga och funktionella flerbostadshus.