Folkhemmets och möjligheternas material

Masonit har blivit ett kulturarv i 1900-talets svenska bostäder som kan hittas i väggar, tak, golv, dörrar och inredningar. Sedan 1929 har det varit ett billigt, lättillgängligt, lätthanterligt och miljövänligt material för att bygga och inreda bostäder. Men vad är egentligen masonit? Hur har man använt det och hur kan man underhålla det?

Funkisen, folkhemmet och tuberkulosen

Masonit blev tidigt funktionalismens favoritmaterial, mycket beroende på att den är formbar och som gjord för stora jämna ytor, egenskaper som var väl anpassade till den rådande estetiken. Masonit fick sitt genombrott i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1930. Masonitens lätthanterlighet gav förutsättningar för ett snabbt genombrott på marknaden även om nyproduktionen av bostäder vid den tiden var svag. Framförallt köken kom från början att kläs in med masonitskivor och där kom det nya materialet till sin fulla rätt. Det som var nyckeln till materialets framgång var dock den hygienism som följde på kampen mot tuberkulosen och som helt formade folkhemmet. Hemmen skulle vara lika rena och lättstädade som sanatoriernas salar och i alla miljöer gällde det att undvika dammsamlande listverk. I hygienens namn kläddes därför äldre profilerade snickerier in. På ett enkelt sätt kunde gamla nedslitna interiörer på så vis bli både mer lättskötta och få ett sken av modernitet.

Användningsområden

Få byggmaterial har under 1900-talet haft så många olika användningsområden och funktioner i byggandet som masoniten. Masonit delas in i hård och porös board, av vilka den hårda kan oljehärdas till skillnad från den porösa boarden. Hård board användes bl a till inredningar. Porös board användes främst till isolering. Av masonit gjordes även förädlade produkter, som parkettgolv. Under 1970-talet konkurrerades masoniten ut av spån- och gipsskivorna som gav nya konstruktionsmöjligheter och bättre brandskydd. Efter 1970-talets oljekris fick råvaran till masoniten, som dittills nästan varit gratis, dessutom ett pris som energikälla, vilket innebar en väsentlig prishöjning.

Att bevara masonit

Många gamla hus har under 1900-talet renoverats med hjälp av masonit men det finns också hus som ursprungligen byggdes med masonit. I dessa hus är masoniten ett värdefullt inslag som är viktigt att bevara och vara rädd om. Som nybliven husägare har man ofta storslagna planer på hur huset ska byggas om och förbättras och kanske upptäcker man inte de kvalitéer som finns. Också en anspråkslös byggnad kan ha stort kulturhistoriskt värde eller ha betydelse för hur man upplever en miljö. Vid eventuella reparationer eller ombyggnader, särskilt av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, bör begreppet varsam renovering gälla. En anledning att renovera byggnaden på ett varsamt sätt, t.ex. genom att bevara originalmaterial, är att varje hus berättar en historia om äldre stilideal och livsmönster. Har man ett hus med masonit är det därför värdefullt att spara det eftersom det idag återstår ganska få byggnader av det slaget. Om man byter ut masoniten mot exempelvis spåntad panel eller gipsskivor förlorar man en del av det som ger huset dess kulturhistoriska värde.

Kunskapen om hur man renoverar masonit är än så länge mycket begränsad, framförallt beroende på att renoveringar hittills har handlat om att avlägsna masoniten och renovera eller återskapa det som finns under den. Har man planer på att renovera t ex en vägg klädd med masonit är det vissa frågeställningar som man bör fundera över: Vilken typ av masonit har man använt? Vilken sida är vänd utåt – den släta sidan eller virasidan? Hur är skivorna fastspikade och med vilken typ av spik? Hur är skivorna målade, vilken färgtyp har använts? Ett vanligt problem med masonitklädda väggar är att skivorna blir buckliga. Ofta beror detta på att skivorna inte har fuktats innan uppsättning, men det kan också bero på att man har använt för tunna skivor eller att man inte har målat kanterna på skivorna, som då kan suga vatten. Har skivorna väl blivit buckliga är det inte säkert att det går att rätta till. Man kan prova med att lossa skivorna och fukta dem på nytt och sedan pressa dem släta. När skivorna sedan sätts upp på nytt spikas de fast relativt tätt med en kraftig läkt. Om inte detta hjälper måste man byta ut skivorna. Om möjligt bör man då byta ut dem med samma typ av skivor.