Tilläggsisolering av ytterväggar är som regel en kostsam åtgärd. Ur enbart energibesparande syfte är det tveksamt och bör därför göras i samband med andra större åtgärder.

Vid tilläggsisolering av väggen står valet mellan att göra det utvändigt eller invändigt. Ur energibesparande syfte är det ofta önskvärt att utföra tilläggsisoleringen på ytterväggens utsida. Köldbryggor i väggen går lättare att isolera bort och den ursprungliga väggkonstruktionen blir varmare och torrare. Detta är i allmänhet gynnsamt och problemfritt. Bakom den nya fasadpanelen ska då finnas en luft-spalt. Detta för att väggen och väggpanelen snabbt ska kunna torka upp efter regn.

Utvändig isolering medför dock ofta icke önskvärd förändring av exteriören. Ett minskat taksprång kan förändra husets proportioner och gömma bort vackra detaljer. Fönster som hamnar i djupa nischer ger huset ett ”hålögt” och bunkerliknande utseende. Stora sockelsprång föranleder ofta en påbyggnad av sockeln, vilket kan vara olyckligt om det är en fin naturstenssockel. Det är viktigt att skapa sig en bild av alla konsekvenser och en strategi för att bemästra dessa innan arbetet sätts igång.

Det som i första hand påverkar resultatet av en tilläggsisolering är inte tjockleken utan hur omsorgsfullt den är gjord. Isolera med måtta! Gamla hus saknar i regel diffusionsspärr på ytterväggens insida. Diffusionsspärrens syfte är att förhindra fuktig rumsluft att tränga ut i konstruktionen och orsaka fuktskador. Det är därför viktigt att vid tilläggsisolering se till att yttre delen av konstruktionen har en hög ånggenomsläpplighet.