Äldre foder var i princip alltid tillverkade av hyvlat virke, tänkta att målas med linoljefärg. Fodren målades vanligtvis som en helhet, det vill säga kanterna målades lika resten av fodret och inte i fasadfärgen som är vanligt i det moderna byggnadet där detta spar tid vid ommålning. I det trad-

itionella byggandet utformades fodren så att de stående brädorna på fönstrets sidor var dragna förbi de liggande fodren över och under fönstret. Detta innebar att ändträet var oskyddat.

För att skydda ändträet kompletterades fönsteromfattningen med ett överstycke som har haft olika karaktär beroende på förhärskande arkitekturstil. Under nyklassicismen utsmyckades fönsteromfattningarna gärna med klassiska pilastrar och kröntes av små triangelfält likt tempelgavlar, ett så kallat tympanon. Hus i nyrenässansstil hade istället fönsteröverstycken med konsoler. I slutet av 1800-talet blev fodren släta eller kontursågade.