Det sociala samhällsbygget

Efterkrigstidens folkhemsbygge kom till stor del att präglas av solidariska tankar. Utomlands blev det sociala samhällsbygget mycket uppmärksammat som ”Den svenska modellen”. Bostadsfrågan stod i debattens centrum. Bostadspolitiken byggde på 1930-talets bostadssociala utredning, som kompletterades med bostadsvane-undersökningar och forskning om hemmet som arbetsplats efter industriell förebild. Ideerna fördes ut med lagstiftning, standardiseringar och normkrav för statliga bostadslån.

Ett omsorgsfullt bygge med hög kvalitet

Resultatet blev en klar standardökning i det svenska bostadsbeståndet, en omsorgsfull planering av såväl bostäder som bostadsområden. Idealet var kompletta gruppsamhällen med både service och fritidsaktiviteter, planerade med naturen som en del i området. Byggnaderna var enkla och sakliga, materialen naturliga, färgerna mättade och bostäderna funktionella. Byggandet var fortfarande ett hantverk som förutsatte stora kunskaper om såväl material som tekniker och som gav ett resultat av hög kvalitet.

Den svenska modellen

• Ingen segregation utan breda lösningar för alla.
• Höga kvalitets- och funktionskrav på alla bostäder.
• Gynnsamma bostadslånevillkor för alla.
• Allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag.

Lättstädade och funktionella bostäder

Planlösningarna var ytsnåla och funktionella. Lägenheterna var ljusa och ofta genomgående.
Sovrum placerades mot norr och vardagsrum mot söder.
Köket betraktades som en arbetsplats och utformades efter industriell förebild för att underlätta ett rationellt arbete. Köksinredningen var fortfarande platsbyggd, men blev alltmera standardiserad. Överskåp med lutande front och skjutluckor är en både karaktäristisk och praktisk detalj.
De kaklade badrummen med inbyggda badkar blev allmänna, som ett tecken på den nya tidens hygienkrav. Innerdörrarna var släta och därmed lätta att rengöra, beklädda med målade träfiberskivor eller fanérade. Vardagsrumsdörren förskönades gärna med dekorglas.